Gah.
Varför är det alltid såhär?
Vanligtvis så måste jag pressa ihop mitt schema; jobb och sen träffa både den ena och den andra, kombinerat och ihop-pusslat med alla de saker som jag bara måste få gjort. Sen är man ledig en dag, har tänk ut att det och det kan jag hinna med. Jag prioriterar. Och sen blir ingenting av. Jag gick upp idag, duschade och åt. Sen var jag klar att bege mig på vad det nu var jag tänkte mig först. Och sen blir det återbud. Varken det ena eller det andra jag hade tänkt kommer att bli av. Och nu sitter jag här och väntar i en dryg timme för att kunna sätta mig på bussen för att möta upp mamma och hjälpa henne med att hitta glasögon. Den saken som jag kände att det här hinner jag egentligen inte om jag nu ska få ihop det andra. Men ack.
Jag borde känna till allt tillräckligt bra redan. Detta är inte första gången. Men jag tror felet ligger mycket på mig. Jag tror väl att alla människor är som jag. Om jag har pratat med någon om något, och det inte riktigt är 100, så planerar jag ändå utifrån det. Och sen finns det 3 personer som jag tänkt ringa eller höra av mig till för att jag vill träffa dem, ifall det jag planerat inte blir av. Då kan jag "passa på" (missförstå mig inte) när jag ändå får tid över. Men då kan ju de såklart inte. För att jag är ute i lite sista minuten.
Jag måste ändra mitt planerande och framförallt inte bli besviken när något jag hoppats på, inte blir av.
Igår var Frida här. Gud så mysigt! Jag lagade en kålpudding med potatis och brunsås och sen så bara pratade vi trams. Jag gick igenom lite vad jag behöver ha med mig på resan, hon vet precis hur jag fungerar med tanke på att vi reste tillsammans i 7 månader! Och om man tänker på min beslutsångest så gjorde hon saken aningen lättare. Ta bara med hälften av allt du tänkte ha med från början. Så hette mottot innan vi reste till Australien. Det funkar inte längre för mig, för nu tror jag faktiskt att jag kan ha tagit med kläder i underkant. Men så är det ju faktiskt så att saknar du något, så är det så billigt att köpa det på plats! dessutom lever man mer i badkläderna än vad man tror.
På tal om Australien. Här kommer nån gammal bild därifrån:
![](https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/147538/images/2009/p1010191_26815607.jpg)
![](https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/147538/images/2009/p1010174_26815729_thumb.jpg)
By the way. Nu har jag skaffat hemförsäkring till oss. Hur många vuxenpoäng är inte det?? ;)
Dags att ta sig ner till mor min. Sen ikväll ska jag träna! YES!
Ciao
Vanligtvis så måste jag pressa ihop mitt schema; jobb och sen träffa både den ena och den andra, kombinerat och ihop-pusslat med alla de saker som jag bara måste få gjort. Sen är man ledig en dag, har tänk ut att det och det kan jag hinna med. Jag prioriterar. Och sen blir ingenting av. Jag gick upp idag, duschade och åt. Sen var jag klar att bege mig på vad det nu var jag tänkte mig först. Och sen blir det återbud. Varken det ena eller det andra jag hade tänkt kommer att bli av. Och nu sitter jag här och väntar i en dryg timme för att kunna sätta mig på bussen för att möta upp mamma och hjälpa henne med att hitta glasögon. Den saken som jag kände att det här hinner jag egentligen inte om jag nu ska få ihop det andra. Men ack.
Jag borde känna till allt tillräckligt bra redan. Detta är inte första gången. Men jag tror felet ligger mycket på mig. Jag tror väl att alla människor är som jag. Om jag har pratat med någon om något, och det inte riktigt är 100, så planerar jag ändå utifrån det. Och sen finns det 3 personer som jag tänkt ringa eller höra av mig till för att jag vill träffa dem, ifall det jag planerat inte blir av. Då kan jag "passa på" (missförstå mig inte) när jag ändå får tid över. Men då kan ju de såklart inte. För att jag är ute i lite sista minuten.
Jag måste ändra mitt planerande och framförallt inte bli besviken när något jag hoppats på, inte blir av.
Igår var Frida här. Gud så mysigt! Jag lagade en kålpudding med potatis och brunsås och sen så bara pratade vi trams. Jag gick igenom lite vad jag behöver ha med mig på resan, hon vet precis hur jag fungerar med tanke på att vi reste tillsammans i 7 månader! Och om man tänker på min beslutsångest så gjorde hon saken aningen lättare. Ta bara med hälften av allt du tänkte ha med från början. Så hette mottot innan vi reste till Australien. Det funkar inte längre för mig, för nu tror jag faktiskt att jag kan ha tagit med kläder i underkant. Men så är det ju faktiskt så att saknar du något, så är det så billigt att köpa det på plats! dessutom lever man mer i badkläderna än vad man tror.
På tal om Australien. Här kommer nån gammal bild därifrån:
![](https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/147538/images/2009/p1010191_26815607.jpg)
![](https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/147538/images/2009/p1010174_26815729_thumb.jpg)
By the way. Nu har jag skaffat hemförsäkring till oss. Hur många vuxenpoäng är inte det?? ;)
Dags att ta sig ner till mor min. Sen ikväll ska jag träna! YES!
Ciao
Kommentarer
Trackback