Accept the good
Ett bra budskap från filmen Things we lost in the fire. Jag började i princip med att gråta i filmen. Fortsatte i mitten, och slutade med att gråta. Det låter hemskt, men den var otroligt bra. Bilderna i filmen var otroligt vackra och sade så mycket mer än vad ord skulle gjort... Jag grät inte bara utav det filmen visade, utan de känslorna och framförallt tankarna som den framkallade. "Vi har ju alltid varandra". Nej, det har man faktiskt inte. Det är många människor i denna värld som mister en människa i deras närhet. Det kan vara en lång process där man får en möjlighet att ta in och förstå att personen inte kommer finnas där i framtiden, men det kan också hända att man mister någon plötsligt.
Jag känner själv att jag blivit ödmjukare mot livet de senaste åren. Närmare bestämt efter den 9 juni 2005. Den natten hade jag änglavakt och idag står jag på två ben. Jag insåg också då att det inte behöver bero på dig själv om du kommer få leva imorgon eller inte.
Du kan välja att leva försiktigt, att inte ta några onödiga risker, att inte flyga, inte åka bil om du inte behöver, du behöver inte korsa gatan någon annanstans än ett övergångsställe. Du kan skydda dina barn så att de har minsta möjliga risk att utsättas för något, inte låta dom gå ut själva, inte låta dom få göra misstag utan att du hela tiden berättar för dom hur de ska göra.
Eller så väljer du att leva ditt liv. Du gör saker du njuter av och saker du känner att du vill prova på någon gång. Jag har valt att prova saker fastän jag kanske är rädd när jag gör dom. För jag vill. Att utmana ödet är också att leva. Hur många stuntmän, fallskärmshoppare, formel 1-förare är det inte som fått "en andra chans"? Som har fått ett flertal chanser i livet.
Jag kan inte njuta de första minutrarna jag ligger och guppar i ett turkosblått vatten i Thailand och snorklar med fiskar. Jag hatar djupa vatten. Jag hatar öppna vatten. Jag var livrädd första gången jag dök med tuber. Jag är så rädd för hajar. Jag är så rädd för att inte veta vad som rör sig omkring mig. But I faced my fear. Nu är jag glad att jag gjorde mina första dyk. Jag kommer säkert vara lika rädd när jag hoppar i vattnet om en vecka i Filippinerna, men det får jag komma över. För när jag väl är nere vid korallerna, när jag är ett med vattnet och djuren som lever där så finns det inget vackrare.
Det går inte att förhindra det som komma skall. Du kan däremot njuta av det du väljer att uppleva i ditt liv. Det viktigaste av allt är att säga till din familj och dina vänner att du älskar dem. Berätta för dom varje dag att de är viktiga för dig och varför du uppskattar dom. Det går aldrig att göra en gång för mycket, däremot så går det att säga det ett par gånger för lite.
Accept the good. Ta emot saker med öppna armar. Var vaksam men njut samtidigt av livet.
Jag älskar er.
Jag känner själv att jag blivit ödmjukare mot livet de senaste åren. Närmare bestämt efter den 9 juni 2005. Den natten hade jag änglavakt och idag står jag på två ben. Jag insåg också då att det inte behöver bero på dig själv om du kommer få leva imorgon eller inte.
Du kan välja att leva försiktigt, att inte ta några onödiga risker, att inte flyga, inte åka bil om du inte behöver, du behöver inte korsa gatan någon annanstans än ett övergångsställe. Du kan skydda dina barn så att de har minsta möjliga risk att utsättas för något, inte låta dom gå ut själva, inte låta dom få göra misstag utan att du hela tiden berättar för dom hur de ska göra.
Eller så väljer du att leva ditt liv. Du gör saker du njuter av och saker du känner att du vill prova på någon gång. Jag har valt att prova saker fastän jag kanske är rädd när jag gör dom. För jag vill. Att utmana ödet är också att leva. Hur många stuntmän, fallskärmshoppare, formel 1-förare är det inte som fått "en andra chans"? Som har fått ett flertal chanser i livet.
Jag kan inte njuta de första minutrarna jag ligger och guppar i ett turkosblått vatten i Thailand och snorklar med fiskar. Jag hatar djupa vatten. Jag hatar öppna vatten. Jag var livrädd första gången jag dök med tuber. Jag är så rädd för hajar. Jag är så rädd för att inte veta vad som rör sig omkring mig. But I faced my fear. Nu är jag glad att jag gjorde mina första dyk. Jag kommer säkert vara lika rädd när jag hoppar i vattnet om en vecka i Filippinerna, men det får jag komma över. För när jag väl är nere vid korallerna, när jag är ett med vattnet och djuren som lever där så finns det inget vackrare.
Det går inte att förhindra det som komma skall. Du kan däremot njuta av det du väljer att uppleva i ditt liv. Det viktigaste av allt är att säga till din familj och dina vänner att du älskar dem. Berätta för dom varje dag att de är viktiga för dig och varför du uppskattar dom. Det går aldrig att göra en gång för mycket, däremot så går det att säga det ett par gånger för lite.
Accept the good. Ta emot saker med öppna armar. Var vaksam men njut samtidigt av livet.
Jag älskar er.
Kommentarer
Postat av: Cathleen
Jättefint skrivit Emilia!
Mycket inspirerande. Ha en supermysig och skön resa!
Kram
Trackback