nist

och körde i vår bil på väg till Fredrika och grabbarna, då jag plötsligt slogs av känslan som jag, och säkert alla andra som har körkort, kände när jag för första gången satt i en bil själv. Man kände sig som världens viktigaste person, kände sig kung. Lilla jag styr en hel bil själv! Wow. Himla mysig tillbakablick.
När jag väl kom dit så bar det av till Willys för lite inhandling. Därefter hem och in i kylen, respektive frysen... Till min stora fasa möttes jag av detta verk:


är inte det det absolut sötaste ni någonsin sett?! Jag vet inte om det ska ses som okej...
Men fick ett snabbt försvar: det är familjen som de hyr huset av som har gjort det. Tack och lov!!


Sen måste jag kritisera. Vem i HELVETE gav Peter Jihde micen??? Han gör ju bort sig precis HELA tiden i Idol. Ursäkta, jag menar givetvis överallt framför kameran. Jag har tidigare år faktiskt tyckt om att titta på programmet, men sen det stolpskottet fick tillträde i studion så bär det mig tungt emot. Jag sitter hela tiden och skäms för honom. Han förstör allt. Bort med miffot.

Däremot Herr Bagge är riktigt cool!
När vi ändå är inne på Idolsnack så måste jag nämna en sjukt sjuk och rolig sak som inträffade när allas vår Carola gästade som sångcoach samt domare för en fredagsfinal. Temat för kvällen var gospel. Carola hade under veckan träffat deltagarna en och en och coachat dem i sång och scenuppträde. Vid hennes möte med Kevin Borg så kämpade hon för att han skulle lära sig att dansa "gospel"-aktigt.

När det var hans tur så gjorde han, enligt min mening, ett lysande framträdande. han dansar runt på scenen, klappar händer och har energi. Men när han sjungit klart och det var dags för domarna att säga sitt om framträdandet, så avslutar Laila Bagge sitt uttalande:
"... Du såg ut som en galen sektledare på amfetamin"
Varpå Carola, som har kritiserats starkt för ljudfilerna som kom ut för några år sedan, mest sitter med öppen mun och kan inte titta på Laila. Anders Bagge lägger sig av skratt och kan inte sluta.
Se det här själva, lailas kommentar kommer strax efter 04:40:


hahahaHAHA

Jag tror att det var alles för nu. Sängen borde vara lämplig, för imorgon så ska det fanemig blir träning! :)

Guten nacht meine vänner.

I fredags när jag och magnus återigen fastnat i ett race av Entourage, så slår det mig hur törstig jag är. Jag har missat att dricka under dagen och under tiden vi tittat på tv har vi bara druckit vin. Så jag går med bestämda steg ut i köket för att sedan öppna kylen och se en härligt nerkyld vattenflaska som skriker mitt namn.....  Där ser jag en fantastisk vacker syn: Kranvatten i en ramlösaflaska. Emilia öppnar korken och är så uppe i sin törst så hon häller snabbt ner vätskan i halsen, varpå det skvälper utanför och resten far ner i halen med en väldig fart. Så när det tvingats ner en stor klunk så hostar jag och håller på att kvälja. Mitt ansikte vrids i något som nog såg ut som en fågelskrämma. VODKA! Mums? Att släcka törst med vodka är ingen hit kan jag säga... Ett tips för den som är törstig: Lukta på vätskan innan du kastar den i halsen...

redan en blogg sedan två år tilbaka! Det slog mig häromdagen när jag läste runt på lite bloggar och senare även tänkte att det skulle vara roligt att skriva lite då och då när man har tid. Speciellt nu när man har bytt stad (!!) så att de som vill kan gå in och läsa om hur mina dagar ser ut och vad som händer i mitt liv.

Den senaste tiden har det hänt väldigt mycket i mitt liv. För lite mer än ett år sedan så hoppade jag och två kompisar på flyget som tog oss till andra sidan jordklotet. Australien. Detta förändrade mitt liv.
Innan resan så bodde jag tillsammans med mig mamma och livet var enkelt. Man tog varandra och vardagen som den var utan att ifrågasätta särskilt mycket. Men när jag väl tog steget utanför vårt trygga fågelbo och lämnade Malmö, så öppnades en hel värld för mig. Bokstavligt talat. Bara tre dagar efter vi landat i Sydney så kändes det som om jag var född för att bo där. Allting var så enkelt. Vi lärde oss hitta i staden, värmen behaglig och människorna trevliga. Den fjärde dagen lärde vi känna våra första vänner. Femte dagen träffade jag mannen som nu är min sambo. Sedan flöt allting på. Vi hittade våra ställen. Jag låg många gånger i parken när jag kom fram till att det inte fanns ett problem i världen för mig. Jag levde nu, och det var allt som gällde då.

När nu jag tänker tillbaka på allting som jag har uppelvt så känns allting som en lång lång film man spelade i. Det var en period när det kändes som om dina sju rumskamrater var dina syskon, och det fanns inget att dölja. Jag önskar att alla mina vänner och hela min familj kunde följa mig under denna perioden och se mig i min utveckling till den människan jag är idag. Uppleva det jag upplevde. Det var något helt fantastiskt och jag skulle inte byta ut det mot någonting i hela världen.

Nu, drygt sju månader efter jag landade i Köpenhamn, så sitter jag i Göteborg. Jag har hunnit jobba på Kastrup, Köpenhamns flygplats, ha en underbar sommar hemma, hunnit  umgås med alla jag varit ifrån som jag saknat så mycket. Jag fick krama om min soulsister, Mariell, som jag inte hade fått träffa på ett år.
Jag tog beslutet att flytta, så att jag kan vara med min pojkvän på heltid. Imorgon är det exakt fyra veckor sedan jag lämnade Malmö. En häftig upplevelse, att numera säga "hemma" och syfta på Göteborg. Jag har upptäckt platser som jag kan komma att älska. Jag kommer länge att söka efter mitt fikahak.

Längre inlägg vill ingen läsa, så
LATER! :)