nist

I fredags när jag och magnus återigen fastnat i ett race av Entourage, så slår det mig hur törstig jag är. Jag har missat att dricka under dagen och under tiden vi tittat på tv har vi bara druckit vin. Så jag går med bestämda steg ut i köket för att sedan öppna kylen och se en härligt nerkyld vattenflaska som skriker mitt namn.....  Där ser jag en fantastisk vacker syn: Kranvatten i en ramlösaflaska. Emilia öppnar korken och är så uppe i sin törst så hon häller snabbt ner vätskan i halsen, varpå det skvälper utanför och resten far ner i halen med en väldig fart. Så när det tvingats ner en stor klunk så hostar jag och håller på att kvälja. Mitt ansikte vrids i något som nog såg ut som en fågelskrämma. VODKA! Mums? Att släcka törst med vodka är ingen hit kan jag säga... Ett tips för den som är törstig: Lukta på vätskan innan du kastar den i halsen...

redan en blogg sedan två år tilbaka! Det slog mig häromdagen när jag läste runt på lite bloggar och senare även tänkte att det skulle vara roligt att skriva lite då och då när man har tid. Speciellt nu när man har bytt stad (!!) så att de som vill kan gå in och läsa om hur mina dagar ser ut och vad som händer i mitt liv.

Den senaste tiden har det hänt väldigt mycket i mitt liv. För lite mer än ett år sedan så hoppade jag och två kompisar på flyget som tog oss till andra sidan jordklotet. Australien. Detta förändrade mitt liv.
Innan resan så bodde jag tillsammans med mig mamma och livet var enkelt. Man tog varandra och vardagen som den var utan att ifrågasätta särskilt mycket. Men när jag väl tog steget utanför vårt trygga fågelbo och lämnade Malmö, så öppnades en hel värld för mig. Bokstavligt talat. Bara tre dagar efter vi landat i Sydney så kändes det som om jag var född för att bo där. Allting var så enkelt. Vi lärde oss hitta i staden, värmen behaglig och människorna trevliga. Den fjärde dagen lärde vi känna våra första vänner. Femte dagen träffade jag mannen som nu är min sambo. Sedan flöt allting på. Vi hittade våra ställen. Jag låg många gånger i parken när jag kom fram till att det inte fanns ett problem i världen för mig. Jag levde nu, och det var allt som gällde då.

När nu jag tänker tillbaka på allting som jag har uppelvt så känns allting som en lång lång film man spelade i. Det var en period när det kändes som om dina sju rumskamrater var dina syskon, och det fanns inget att dölja. Jag önskar att alla mina vänner och hela min familj kunde följa mig under denna perioden och se mig i min utveckling till den människan jag är idag. Uppleva det jag upplevde. Det var något helt fantastiskt och jag skulle inte byta ut det mot någonting i hela världen.

Nu, drygt sju månader efter jag landade i Köpenhamn, så sitter jag i Göteborg. Jag har hunnit jobba på Kastrup, Köpenhamns flygplats, ha en underbar sommar hemma, hunnit  umgås med alla jag varit ifrån som jag saknat så mycket. Jag fick krama om min soulsister, Mariell, som jag inte hade fått träffa på ett år.
Jag tog beslutet att flytta, så att jag kan vara med min pojkvän på heltid. Imorgon är det exakt fyra veckor sedan jag lämnade Malmö. En häftig upplevelse, att numera säga "hemma" och syfta på Göteborg. Jag har upptäckt platser som jag kan komma att älska. Jag kommer länge att söka efter mitt fikahak.

Längre inlägg vill ingen läsa, så
LATER! :)